camilla lämnade just klostergatan, vet inte men, de blir alltid att vi äter och äter och äter. Förstår inte vad vi äter men vi äter. Allt vi kan tugga på äter vi. Mat är bra, mat är gott!
Nu har jag bara den där oroliga söndagskänslan i kroppen, ett prov som sitter i bakhuvudet. Ett prov som jag bara måste klara. Varför denna ständiga press att klara? Varför får man aldrig misslyckas? Tycker heller inte om att känna de är söndag och man ska lägga sig själv i sängen och somna in till en måndag och en hel ny veckan. Nej jag ska inte klaga, men söndagskänslan skrämer mig. Borde nog ringa Linn de brukar jag alltid göra när söndagskänslan sätter vid.
Nu ska jag sova!
hareee emmaa