Där kom han in rusande som han alltid brukar göra. Brukar alltid bli liv i huset när han kommer. Även denna kväll blev det så. Kom inspringades till soffan och gav mig den stora mysiga kramen som han alltid brukar göra. Det var längesen vi sågs nu. Men det är nog det som gör det speciella när vi väl ses. Jag önskade att jag hade varit fem igen för då brukade jag krypa upp i hans famn och bli lite så där små kär som man brukar bli när man var liten. Man förstod inte så mycket då utan man bara levde och va lycklig. Tankarna bara flög förbi. Sen kom han och kramade mig och sa "det var kul att se dig och ta hand om dig nu". Sen gick han men gud vad han lämnade ett leende på mina läppar.