Nu när jag sitter vid datorn ser jag att min gamla barndomskompis har skickat en vänförfrågning på Facebook (FB, jag vet...). Samtidigt som man blir glad över att veta att han lever (..?) så blir man samtidigt lite fundersam över hur allt blev som de blev. Jag mena, vi va ju aldrig ovänner innan hans flytt men trots de så lyckades vi aldrig riktigt hålla kontakten. Ibland kan jag tänka tillbaka till den gamla goa tiden då man inte hade några känslor att se efter eller bry sig egentligen om någonting alls. Det var på den tiden man levde för stunden och sket i resten...

tänk så tiderna förändras







Why do all good things come to an end?